Dope & Shrimp

Årets bästa låt, Val Venis, hamnar på King L's album Dope & Shrimp som släpps i september, på EPIC records. Jag hade tänkt lägga upp hans senaste mixtape Showtime här på Ey Shuno, men efter att ha lyssnat igenom tre låtar insåg jag att DJ-bomberna (nån som med filmberättarröst ropar DJ VICTORIOUS och REAL TRAP MUSIC) var på tok för mycket för att någon ska orka lyssna. Jag önskar att någon kunde förklara fenomenet DJ-bomber för mig, för det är över mitt huvud som ventiltrummor. Herregud.
 
Det är för tidigt att säga om den delen av Chicago-rapscenen som exploderat med bl.a. Chief Keef och hans I Don't Like är här för att stanna eller om den bara passerar. Om King L gör ett album med låtar på Val Venis-nivå är det fullt rimligt att det kan hålla i sig. Det känns som att Chicago har blivit en aning exotiserat - det har fått ett våldsromantiskt skimmer över sig sedan den ekonomiska krisen och den våldsvåg som följde och har plågat staden utöver det vanliga de senaste åren. Musiken som följer är starkt präglad av det och det känns hemskt (men helt enligt manus) att de stora skivbolagen hakar på och försöker exploatera något som i grunden är djupt tragiskt. Det är inte ett nytt fenomen, "svart musik" i USA har alltid exploaterats, mer eller mindre smakfullt. Det skriver jag nu, medan jag i andra stunden skriker BOW BOW BOW och lyssnar på Waka Flocka som den största wiggern i Sverige. Privilegerade vita människor i väst behärskar hyckleri som ingen annan. Vi kallar det att ha distans.
 
Vi tar Val Venis igen. Och igen. För det är så jävla korkat och bra.
 
 
Val Venis-dansen har blivit ett lokalt fenomen i Chicago, tydligen. Gör så här nästa gång du går till Nöjesfabriken.
 
 
/ ERIK FLAIR

Weekend At Bernie's

Såg just Weekend at Bernie's, en riktig praktfilm. Den är ju inte särskilt bra alls, jag satt och funderade medan den pågick hur jag skulle förklara för någon som inte sett den vad det hela går ut på och det går inte utan att det låter überfånigt. Det finns ett försök på wikipedia, men i korta ordalag är det nog inte möjligt. Varför ringer de inte bara polisen från början? För att polisen skulle tro att de hade mördat Bernie? Varför skulle polisen tro det?

Ivf, efter att jag sett filmen upptäckte jag förra årets "dance craze", som bygger på en låt av "rapparen" I.S.A. som heter Movin' Like Bernie. Det är en dans som baseras på Bernie's rörelser som död. Här är en lysande video på 4-åringar som rör sig som Bernie. Söndagar alltså.



Youtube talade om för mig att se följande klipp också. Jag är nöjd att jag gjorde det.



/E

Mega64 Podcast 178 - Reaction to Osama's Death

I AM A REAL AMERICAN! Grabbarna på Mega64 (...) ballar ur när de får höra nyheten om Osama Bin Ladens död.



YOU THOUGHT WE FORGET! BUT WE NEVER FORGET! WE GOT YOU WITH A PLAYSTATION CONTROLLER!

/E

Drömmar

Inatt drömde att jag drack läsk. Plötsligt kände jag ett hårstrå i munnen, men när jag skulle dra ut det kom det bara mer och mer, det kändes som att jag hade flera meter hårstrå som låg i magen. Väldigt obehagligt.

1 minut innan jag skulle gå upp ur sängen kom Maja in med ett fat med 4 smörgåsar på med ost, såg mycket smaskigt ut. När jag hungrig och glad i hågen kom ut i vardagsrummet såg jag inga smörgåsar så jag frågade var de fanns. Jag hade drömt det också. :-( Framdukat fanns bara flingor, mjölk och kaffe.



/E

Sjukar ut den

ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT GÅ HEMMA OCH VARA SJUK! SUG DEN! :(

Att bo hos Adam är hälsovådligt.

/E

GoldenEye 007

GoldenEye 007 kan med rätta sägas vara tidernas bästa tevespel. Denna perfekta avvägning mellan lek och allvar gjorde att barn i alla åldrar satt klistrade framför tjockteven i flera år tills skomakartummarna trillade av och ögonens fyrkanter lyste med frånvaro av liv.



Följande faktorer bidrog till dess omatchade framgångar:

1. Single player var lysande och troget sin förlaga (filmen äger ffs)
2. Multi player var ännu mer lysande.
3. License to kill. Vem som helst kunde vara en vinnare när man kunde dö av att bli nyst på.
4. Slappers only. GoldenEye lärde oss att slåss som mästare.

Folk slutade så småningom att spela GoldenEye 007, nya spel och konsoler kom, och även om jag också slutade har jag aldrig glömt de otaliga timmar jag spenderade ihop med mina vänner framför någons Nintendo 64, ty GoldenEye 007 var en sällskapsspel som förde samman människor på ett sätt som få andra aktiviteter gjort i historien. Till och med de funktioner i spelet som fanns för att sätta relationer på prov var samtidigt en källa till stor glädje och många skratt. Jag tänker förstås i första hand på Oddjob.

Collegehumor.com (som oftast är odrägligt tråkiga) har gjort en kort och underhållande hyllning till detta spel som Claes visade mig för ett tag sedan. Klippet ger en fingervisning om hur fantastiskt GoldenEye 007 var.



/E

RSS 2.0