Born King N.Y.

Näst sista videon innan alla låtar från Ka's instaklassiker Grief Pedigree blivit visualiserade. Kvar i ledet - Iron Age med Roc Marciano. Buga dig.
 
 
/ ERIK FLAIR

BUGG'N (TNGHT COVER)

Way Out West borde ha bokat BADBADNOTGOOD.
 
 
/ ERIK FLAIR

Villains In My Circle

Nacho Picasso x Blue Sky Black Death. "Inne-i-studion-framträdande" låter lika dumt på svenska som på engelska. Exalted - checka check!
 
 
/ ERIK FLAIR

Take Notice

DJ Soko har svängt ihop en smarrig marängswiss med glass, grädde, chokladsås och Guilty Simpson. 42 minuter av GS-bangers, mixat av DJ Soko, även känd som en del av trion The Left (vidare bestående av Journalist 103 och Apollo Brown) som jag hoppas ska släppa en uppföljare till 2010 års Gasmask, ett av det årets bästa hiphopalbum. Take Notice, som mixen kallas, kan streamas och laddas ned härifrån. Heja heja!
 
 
/ ERIK FLAIR

Riff Raff's stilinfluenser / Break Away

Brytburken har gjort ett lysande span på Riff Raff och de stilar som influerat honom mest. Brytburken gör detta briljant och detta förtjänar att uppmärksammas.
 
Riff Raff är kanske den mest färgstarka artisten som är aktuell just nu. Tänk om Way Out West kunde ha bokat honom istället för Common?
 
Här är Break Away, hans senaste i raden av försök att sjunga. Det är riktigt najs, även om Time fortfarande är favoriten.
 
 
/ ERIK FLAIR

Mr. Parker feat. Shi Wisdom

MUSIK FÖR DITT KALAS! Från Kardinal Offishall x Nottz RAW-tapet Allow Me To Re-Introduce Myself som får varje regndroppande själ att borsta av sig och dra på mungiporna. Videon därtill är sockersöt. Gillar du låten gillar du tapet och det hittar du här. Heja heja!
 
 
Boop-boop-boop-boop-boop-boop-boop!
 
/ ERIK FLAIR

Quelle Chris & Denmark Vessey

På senare tid har herrarna Quelle Chris och Denmark Vessey stormat i bloggosfären (jag hatar mig själv för att jag just använde det ordet), de är från Detroit och de gör fet musik. Tillsammans har de sedan ca 2006 haft gruppen Crown Nation (mer om det här och här) men det är nog för sig själva som de gjort störst väsen. Själv har jag blivit varskodd om deras talanger i samband med Danny Brown's skivor The Hybrid och XXX, som de båda producerat för. Denmark Vessey producerade Nowhere 2 Go från The Hybrid och Quelle Chris producerade Greatest Rapper Ever, Re-Up, Guitar Solo, White Stripes och Drinks On Me från The Hybrid samt Monopoly och EWNESW från XXX - samtliga bangers av rang. Danny Brown hade aldrig kunnat blivit stor utan sitt öra för beats, så det är väl en kvalitetsstämpel om något.
 
I fortsättningen är ögonen om möjligt än mer fixerade på Detroit. Lite som:
 
 
I vilket fall, i dagarna släppte Denmark Vessey ett mixtape som samlar det han släppt det senaste året eller så, under namnet I'd Rather Be Making Bread. Det kan man streama här på EYSHUNO och köpa för ynka 8$. Det är fett så det förslår!
 
 
 
 
Quelle Chris släppte sin senaste skiva i slutet på förra året, Shotgun and Sleek Rifle. Den gick oss förbi här på EYSHUNO, men som vanligt är det bättre sent än aldrig. Skivan kan streamas nedan, köpas här (för 10$) eller lyssnas på via spotify. Heja heja för fan!
 
 
 
Symbolic (BasquiaT) feat. Denmark Vessey
 
 
Det här borde ha varit med i förra veckans Detta Händer i Detroit-inlägg, men det kan ju lika gärna stå för sig självt.
 
 
/ ERIK FLAIR

Dopeness 3

Hiphop har på senare år mått bra i Sverige. Det har fått större uppmärksamhet i media, men det är ointressant - det intressanta är att fler människor idag lyssnar på hiphop och att fler människor skapar hiphop och gör det på olika sätt. Idag, till skillnad från det första trevande årtiondet för svensk hiphop, är mallarnas gränser för vad man kan/får göra mer eller mindre utsuddade. Av just den anledningen kan svensk hiphop idag låta på många olika sätt, och i mångfalden finns möjlighet för fler att ta kulturen till sig. Det tycker jag är vackert.
 
 
Dopeness 3 är fortsättningen på det samlingskoncept som Cosmic Music Group tog fram för lite mer än ett år sedan, den här gången i nära samarbete med Kingsize Magazine och deras musikredaktör Alexander Kihlström. Man kan läsa på deras hemsida mer i detalj vad skivan innehåller. Skivan finns på spotify och det känns som en vettig distributionskanal för det här typen av projekt. Dopeness 3 är alltså ett slags showcase över hiphopmusik som finns i Sverige idag - givetvis inte all musik, men det kanske är underförstått. Allt material är exklusivt för skivan och det är en balanserad blandning av stilar, känslor, flow, beats, koncept, idéer, osv. Tanken är inte att alla ska gilla allt, men för den som i allmänhet gillar hiphop finns det garanterat en hel del som passar den individuella smaken. Oavsett om man gillar allt eller inte kan man nog ändå säga att Dopeness 3 ger en känsla av att det händer mycket i svensk hiphop och att det är väldigt spännande. Några personliga favoriter på skivan hittar jag i Frihetsorkestern & KC's Daydream, Östblockarns Hon är för, Limiters Se men inte röra, Queff & Mächys Tappat kontroll, Severe Beats & Dominique Larue's You Can't Stop Me och Ozone Fukkaz Wasuh! Lyssna igenom och se vad du gillar!
 
 
/ ERIK FLAIR

Real Niggaz

Introt till den är videon säger allt man behöver säga om Young Jeezy, den rappare som mer än någon annan lägger tyngd på sin hårda bakgrund, det hårda livet och sån skit - ständigt balanserande på gränsen till det parodiska. Det krävs en del nypor salt för att inte skratta när han snackar sin skit, men han är beundransvärd eftersom han uppriktigt verkar tro på det själv. Jag föreställer mig att det finns jävligt många människor som blivit inspirerade och motiverade av hans musik och det är väl "real" om något. Young Jeezy är väldigt lätt att lyssna på, med en av de bästa rösterna i branschen och ett öra för beats att gå bananas till. Hans vägande mellan "real shit" och ren ignorans är otroligt tilltalande och jag ser fram emot 9 augusti när CTE släpper It's Tha World, med förväntade gems från bl.a. Freddie Gibbs. Fan, jag ser till och med fram emot några göddiga Slick Pulla-verser. Heja heja!
 
 
Ett exempel på hur rolig Young Jeezy är utan att försöka återfinns i intervjun som Nardwuar gjorde i mars. Det är fruktansvärt obekvämt och därför briljant.
 
 
/ ERIK FLAIR

Speed of Sound Chopped & Screwed

Trappadon, från Trappmusik, som jag skrev lite om i förra veckan, har stilat ihop en video att ackompanjera sin hackade och skruvade tolkning av G-Side's Speed of Sound. Det är ett rymdepos utblickande från den Telluskretsande Internationella Rymdstationen, ISS, den som Christer Fuglesang besökte senast 2009.
 
Jag vill passa på att tillägga att de som har en aversion mot kapad och skruvad musik i normala fall förmodligen ändå skulle ha stor behållning av Trappadon's G-Side-projekt. Block Beattaz mjuka och behagliga produktioner gör sig väldigt bra Slowed & Throwed, men Trappadon visar också att han bemästrar tekniken. Det finns ett otal tråkiga exempel på misslyckade försök till Chop & Screw. Det här är riktigt fett och det fordrar varken syrup sippin' eller pill poppin' för att kunna uppskattas.
 
 
 
 
/ ERIK FLAIR

Sea Punk Funk

En personlig favorit sedan några månader tillbaka, Isaiah Toothtaker, jobbar hårdare än någon annan och hans mamma. Sedan mitten av maj har han nu släppt tre mixtapes, korta men koncisa, med en självsäker säregen stil. Samtliga mixtapes kan laddas ner från EY SHUNO: TOOTHY WAVY med Max B och Hood Internet, Rob Zombie med Rapewolf och Harry Fraud och Sea Punk Funk, i sin helhet producerad av Sixtoo aka. Prison Garde. Heja heja!
 
 
 
Their reputations proceed them. Isaiah Toothtaker: head rapper of the Machina Muerte crew, convicted multiple felon who’s earned his telling surname many times over, and tattoo baron of Tucson, Arizona— arguably America’s last standing Wild West. And Prison Garde: once known as Sixtoo, who turned the hip-hop underground on its head with Sebutones, plus solo records for Anticon and Ninja Tune, before leaving his old moniker behind for a life lived in the shadows of Halifax, Nova Scotia—a city that is, in fact, no longer a city. These two outlaw types otherwise separated by 3400 miles of dry land have come together to create Sea Punk Funk, your new favorite mixtape and a bizarrely summery collision of G- funk notions, electro boogie dreams, chillwave echoes and semi-melodic raps about upping the crime rate and (bummer) getting bloodstains on one’s nice clothes. Imagine a land where the Warriors gangs are recast as neon-dripped Lisa Frank animals locked in an Apache Line break-battle to the death. Where Devin the Dude and Twin Shadow growl menacingly, facing the pointy ends of each other’s switch blade. Where the tensely rattling guitar line on “Labyrinth” and the Puff Daddy shout-out on the Western Tink- featuring “We Can’t Miss,” make perfect sense alongside the top-down So Cal funk of “L.A. Nights” (with Murs) and the rolling Castlevania crunk of closer “Cardboard Coffin.” Imagine, yes, and listen. But absorb with care.

This isn’t your reality.
This is Isaiah Toothtaker and Sixtoo.
This is Sea Punk Funk.
”You can’t stay here, you’ll be consumed.”
 
Saxat från Machina Muerte. Free Max B.
 
/ ERIK FLAIR

Detta händer i Detroit

Detroit har länge varit ett nav i amerikansk musik, likaså har staden spelat en fundamental roll i hiphopens historia, som grogrund för några av de allra största artisterna och producenterna. Det kommer än idag massa spännande saker från Detroit och jag tänkte showcase'a ett axplock av det här.
 
House Shoes

House Shoes är en klassisk hiphopfigur i Detroit, även om han numer är bosatt i Los Angeles sedan några år tillbaka. Det kanske är tacksamt på grund av kontakter han lyckats knyta där, för när han således släppte sitt album Let It Go i juni så var det späckat med grymma artister, i huvudsak från Detroit förstås, men också Chali2na, Nottz, Co$$, MED, Roc Marciano, Oh No och Alchemist. House Shoes produktioner har en egen prägel och han försöker inte låta contemporary för sakens skull. Han gör sin grej, väl förankrat i de rötter som närt honom. Jag gillar det jävligt mycket. Let It Go finns på spotify.
 
Time feat. Big Tone
 
 
Castles feat. Jimetta Rose
 
 
Sweet feat. Danny Brown
 
 
Danny Brown
 
Danny Brown är, som ingen som läser EY SHUNO missat, en av mina absoluta favoritMC's. Inte bara för hans hysteriska, komiska sida, utan för mångsidigheten i de flow- och textstilar han lärt sig behärska till perfektion. Få rappare är så ombytliga som Danny Brown och det imponerar.
 
Hans grej sedan han släppte förra årets dundermixtape XXX har varit att göra gästinhopp på andra artisters projekt, vilket är ett ganska vettigt sätt att bredda sin fanbase på. Inte minst därför att han konsekvent (med något undantag?) dödar alla han hamnar på samma låt som. Få saker ser jag så mycket fram emot som som en ny fullängdare av Danny Brown. Damn!
 
En av de senaste grejerna han gjorde var Molly Ringwald, i samarbete med MPC-dräparen Araabmuzik.
 
Molly Ringwald
 
 
Danny Brown var också delaktig på Alchemist's senaste skiva Russian Roulette. Skivan är överlag lätt att uppskatta eftersom Alchemist har kommit till en nivå där han får experimentera och göra den musik som han för stunden är mest intresserad av. Russian Roulette finns på spotify.
 
Flight School feat. Danny Brown & ScHoolboy Q
 
 
Boldy James
 
Boldy James, ansvarig för ett annat mixtape som hamnade i toppen bland de som släpptes förra året, Trappers Alley, har jobbat med olika producenter på sina projekt, men allra närmast med sin kusin, Chuck Inglish (Cool Kids). Nästa projekt som väntar på att släppas är ett ännu obetitlat samarbete med Alchemist, som de två gjorde i samband med att Boldy var i Los Angeles för att jobba med Russian Roulette, som alltså även han återfanns på. Projektet var från början tänkt att bli ett mixtape, men nyligen fick Boldy ett kontrakt med Alchemist skivbolag Decon om att släppa skivan officiellt. Jag vill tolka det som att vad skivan än kommer att kallas, så kommer den smälla jävligt högt. Heja heja!
 
Den senaste videon som Boldy James släppte var till Miss Jones från hans senaste mixtape Consignment, som tyvärr kändes lite slappt. Det kan iofs bero på att det jämförs med Trappers Alley, en hög nivå som är svår att nå två gånger i rad.
 
Miss Jones
 
 
Fatt Father
 
Jag kom först i riktig kontakt med Fatt Father i samband med Random Axe. Bättre sent än aldrig, för därifrån hängde jag på när han nu i veckan släppte sitt senaste album Fatherhood, som i mitt tycke är ett litet mästerverk. Fatt Father har tillsammans med producenten Chanes byggt en skiva som är enhetlig och allsidig på samma gång. Chanes produktion lämnar inte mycket att önska då den ackompanjerar Fatt Fathers tunga flow perfekt, hur han än byter stilar och samtalsämnen. Fatt Father har en tydlig fot i Detroits råa hardcorehiphop i samband med sitt engagemang i hiphopkollektivet Fatt Killahz och några låtar präglas av det i form av rå, blodtörstande hiphop. Några låtar är också ett showcase över Fatt Fathers förmåga och stil, vilket är riktigt najs. Den röda tråden för skivan är dock, som titeln avslöjar, faderskap, och allt vad det handlar om. För Fatt Father är faderskap the ultimate grind, hans första prioritet. Som han rappar i refrängen på titelspåret: "Fatherhood ain't a part time gig, it's a reason to do whatever just to feed your kids/ Any season through any weather I'll take that trip, if it comes down to it I'll take that bid." Ämnet är jävligt på riktigt för honom och det känns. Han är aldrig rädd för att vara ärlig och återkommande blottar han sig själv, sina djupaste tankar och den enorma kärlek han tycks hysa för sina barn. Det är hardcore, men det är samtidigt oerhört vackert. Fatherhood kommer förmodligen inte gå till historien som en av 2012 års bästa skivor. Inte för att den inte förtjänar det, utan för att Fatt Father inte är känd nog. Så är det ofta, men en av de många saker vi kan tacka internet för är att man kan hitta pärlor i smutsen som man inte skulle kunnat annars. Thank You Based Internet God.
 
Gästar på skivan gör inga mindre än Invy, Fat Killahz, King Gordy, Seven the General, Phat Kat, Guilty Simpson, Sean Price, Roc Marciano, Marvwon, Miz Korona, Moe Dirdee och Monica Blaire. Fatherhood finns på spotify. Jag tror inte att mina ord kan göra den här otroligt feta skiten rättvisa. EDUCATE YOURSELF!
 
I'm The Father
 
 
I ain't a doctor, lawyer or a mobster/
I smoke a lil' ganja, listen to Black Opera/
 
The Black Opera
 
The Black Opera, den mystiska "hiphoprörelsen" som förra året släppte den stenhårda Entermission, blev väldigt nyligen signat för skivkontrakt av ett av mina favoritskivbolag, Mello Music Group, som i övrigt förknippas med inga mindre än Apollo Brown, DTMD, Oddisee, yU, The Left, Has-Lo, Boog Brown, Georgie Anne Muldrow, för att nämna några. Den senaste videon från Entermission släpptes i dagarna och är väldigt snygg. Gillar man låten bör man kolla in Entermission, som givetvis också finns på spotify.
Vad som härnäst väntar från The Black Opera återstår att se, men förutsättningarna för att det ska bli bra har blivit ännu bättre än tidigare i och med att de hamnat i Mello Music Groups goda händer.
 
The Magician
 
 
/ ERIK FLAIR

Dope & Shrimp

Årets bästa låt, Val Venis, hamnar på King L's album Dope & Shrimp som släpps i september, på EPIC records. Jag hade tänkt lägga upp hans senaste mixtape Showtime här på Ey Shuno, men efter att ha lyssnat igenom tre låtar insåg jag att DJ-bomberna (nån som med filmberättarröst ropar DJ VICTORIOUS och REAL TRAP MUSIC) var på tok för mycket för att någon ska orka lyssna. Jag önskar att någon kunde förklara fenomenet DJ-bomber för mig, för det är över mitt huvud som ventiltrummor. Herregud.
 
Det är för tidigt att säga om den delen av Chicago-rapscenen som exploderat med bl.a. Chief Keef och hans I Don't Like är här för att stanna eller om den bara passerar. Om King L gör ett album med låtar på Val Venis-nivå är det fullt rimligt att det kan hålla i sig. Det känns som att Chicago har blivit en aning exotiserat - det har fått ett våldsromantiskt skimmer över sig sedan den ekonomiska krisen och den våldsvåg som följde och har plågat staden utöver det vanliga de senaste åren. Musiken som följer är starkt präglad av det och det känns hemskt (men helt enligt manus) att de stora skivbolagen hakar på och försöker exploatera något som i grunden är djupt tragiskt. Det är inte ett nytt fenomen, "svart musik" i USA har alltid exploaterats, mer eller mindre smakfullt. Det skriver jag nu, medan jag i andra stunden skriker BOW BOW BOW och lyssnar på Waka Flocka som den största wiggern i Sverige. Privilegerade vita människor i väst behärskar hyckleri som ingen annan. Vi kallar det att ha distans.
 
Vi tar Val Venis igen. Och igen. För det är så jävla korkat och bra.
 
 
Val Venis-dansen har blivit ett lokalt fenomen i Chicago, tydligen. Gör så här nästa gång du går till Nöjesfabriken.
 
 
/ ERIK FLAIR

LILLA NAMO - HAFFA GUZZ VIDEO

 
Fräck video till sommarbangern!
 
/Adam Nordstan

Channel Purple

När vi ändå är inne på Chopped & Screwed vill jag uppmärksamma OG Ron C's tolkning av Frank Ocean's Channel Orange - smidigt betitlad Channel Purple. Vi vet alla hur RnB låter extra bra när det saktats ned och hackats upp, i det här fallet av en av mina favoriter. Den här och Trappadons G-Sideprojekt håller mig nog flytande tills Michael Watts släpper Big K.R.I.T.s Live From the Underground Chopped & Screwed. Smoke some, triiiiiiiiiiiiiiick.
 
 
Streama/Ladda ner här!
 
/ ERIK FLAIR

Trappmusik - Trappadon - G-Side Chopped & Screwed

Jag som gillade G-Side förut blev mind blown när jag hörde Trappadons kapade och skruvade tolkning, som premiärsläpptes på steadybloggin häromdagen. Det känns jobbigt att man missar vad som händer på ens egen gräsmatta och jag har totalt missat Malmötrion Trappmusik, bestående av Banken, Tub von Trapp och Trappadon. Jag blir alltså först nu varse om deras "långsamma bilåkarmusik som är kraftigt influerad av hiphopscenerna i amerikanska sydstater som texas och Alabama." De släppte nyligen en EP betitlad Slö&Slängd, vilket förstås inte är annat än ren briljans. Man kan läsa sig till vad de är för ena på skivbolaget On Axis hemsida, och hädanefter (om man som jag burit ögonbindel fram till nu) trycka på play och bara följa med.
 
Trappmusik feat. +1 - Följ med
 
 
Trappadons Chop&Screw av G-Side finns för streamning och nedladdning nedan.
 
 
 
Big up till Trappadon, Codie-G och Steadybloggin'. Heja heja!
 
/ ERIK FLAIR

Go Hard (La.La.La)

Kreayshawn gör dum hiphop och hon gör det kanske bäst av alla. Efter att du tittat på detta och fått bort stanken av enhörningsbajs ur näsan, sätt på låten igen och upprepa i evighet. Something About Kreay - 14/8. Heja heja!
 
 
Dat shit Kreay.
 
/ ERIK FLAIR

Splash! Festival 2012 - P1XXX

Hur och vad vi upplevde på Splash! Festival i Gräfenhainichen, Tyskland, finns numera att läsa på kingsizemagazine.se. Heja heja, det känns häftigare än hockeybilder -94. Vi tog många bilder där eftersom vi förunnades presspass, och ett urval publiceras här på Ey Shuno. Kom ihåg, Ey Shuno is for the children!
 
ADAM NORDSTAN PRESSPASSAR UT DEN. SCHWIP SCHWAP 4 LYFE!
 
 
BREAKING PÅ TYSKA.
 
 
ENBENT BREAKING PÅ TYSKA.
 
 
NAS.
 
 
CAMPING PÅ TYSKA.
 
 
DE LA SOUL.
 
 
DANNY BROWN.
 
 
BIG K.R.I.T.
 
 
BIG K.R.I.T. - Cool to be Southern.
 
 
DILATED PEOPLES.
 
 
MAC MEEZY.
 
 
WIZ KHALEEZY.
 
 
PUBLIK PÅ TYSKA.
 
 
PYROTEKNIK PÅ TYSKA.
 
 
STRANDHÄNG.
 
 
ERIK FLAIR SUPERMARKTAR UT DEN.
 
 
ADAM NORDSTAN & YXMÖRDARN.
 
 
ERIK FLAIR NJUTER TILL FULLO AV BREAKDANCE!
 
 
/ ERIK FLAIR & ADAM NORDSTAN

Green Rag

Squadda Bambaclot över en sampling av undersköna You Know How To Make Me Feel So Good, av Harold Melvin & the Blue Notes. Samma sampling som Rae & Ghost rappade över på remixen av Rainy Dayz. Mmm.
 
 
Det finns få artister jag vill se live så gärna som Main Attrakionz, en grupp som belönas för att de vågar göra musik som de själva vill lyssna på. Greenova everything.
 
Om man vill kan man läsa en intervju som Brytburken gjorde med Squadda B i slutet på 2010, alltså ungefär ett halvår innan jag snappat upp dem. Tycker man att det är tråkigt att läsa intervjuer kan man kolla på det här istället. Eller göra både och.
 
 
Filmad av AHYVE, som kanske är mer känd för sina beats.
 
 
/ ERIK FLAIR

EY SHUNO KOMMER IKAPP! ELLER NÅT...

Det är dags för vardag igen, äntligen. Det är nästan en månad sedan ADAM NORDSTAN eller jag la upp nåt på EY SHUNO, och så kan vi ju inte ha det. Det har hänt en del sedan senaste uppdateringen. Vi har varit på Splash i Tyskland och det var dunder. Jag har lyssnat öronen blodiga på Meyhem Laurenovich' Respect the fly shit, som verkligen träffade mitt i prick vad gäller det jag älskar med hiphop. Riktigt grimey. Första videon från RTFS släpptes nyligen och ser ut så här:
 
 
 
Ka släppte video till Grief Pedigree's Up Against Goliath och är nu två låtar kort från att ha visualiserat hela sitt album, vilket måste vara ganska unikt. Ka/Roc Marci är vad jag vill se mer än något annat just nu (Action Bronson har jag redan givit upp på).
 
 
Tree, som roddade ett annat av mina favoritmixtapes detta år (Sunday School) droppade video till en av de bästa låtarna som han inte producerat själv - B.E.S.T.
 
 
Första videon från Nacho Picasso/Blue Sky Black Death-tapet Exalted droppade - The God's Don't Favor You. Videon är inte lika skarp som de brukar, men låten (och tapet) är fet så det förslår.
 
 
Roc Marci släpper videos väldigt sällan, men när han gör det gör han det bra (Emeralds t.ex.). Här till The Purist-producerade Change.
 
 
Vi skrev ett litet festivalreportage om Splash som publiceras på kingsize magazine i dagarna. Bilder från festivalen lägger vi upp här på EY SHUNO. Heja heja! ;)
 
/ERIK FLAIR

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0