Colors

En av mina favoriter från förra året, mixtapet som blev ett album, L.A. Riot av Thurz, har prytts med ännu en video, den här gången till Colors. Videon är kreativ och mycket väl genomförd, och borde kunna rikta fler blickar mot en MC som får oförtjänt lite uppmärksamhet i relation till nivån dopeness som dope-o-metern uppmäter. L.A. Riot finns på itunes, spotify eller i en av internets tjyvgömmor. Den är värd att lägga vantarna på oavsett tillvägagångssätt, ty den spelas med fördel många gånger om. Jag har t.ex. tidigare hävdat att en av förra årets hårdaste låtar kommer från nämnda skiva, nämligen Riot, som gästas av en särdeles hungrig Black Thought. Den kan man youtuba, om man vill.
 
 
On another note startade Kingsize igår en ny spotify-serie, där olika folks kommer lägga upp playlists varje vecka "med aktuella låtar och gamla godingar, såväl svensk som internationell musik i urval". Detta uppmärksammar vi här på EY SHUNO eftersom satsningen startas av Kingsize' musikredaktör, hiphopkonnässören tillika vår kära kamrat Alexander Kihlström aka. Kontrast aka. Lil' Babs aka. @Banksmansion. Spotifylistan hittar du här. Abow!
 
/ ERIK FLAIR

TRÖTT PÅ EN NY NIVÅ

SÅ JÄVLA TRÖTT trodde jag inte att man kunde vara. Resultatet av en koffeinstinn natt där jag sov väldigt lite samt introduktion på nytt jobb. Jag kommer bli ett tekniskt geni.
 
Idag så kom jag och tänka på Lars Frederiksen, gitarristen från Rancid som gett dåliga tatueringar ett ansikte. Jag var aldrig något stort fan av rancid under mina punkår, men däremot så gillade jag hans sidprojekt Lars Frederiksen and The Bastards. De gjorde en cover på den gamla Billy Bragg-låten To Have And Have Not. Den är förjävla fin. Ful video, men skojig.
 
 
Är det en punkblogg? jA FÖR DET ÄR DET NU! kÖFT!
 
 
/ADAM NORDSTAN DITT SATANS HORBARN

EEVIL STÖÖ X KOKSUKOO / KUMME KUOLLAAN / FUCK VIVALDI

Uppdaterade bannern lite på bloggen, tänkte att lite guld har ingen dött av! Förutom ho bruden i goldfinger (?) som blev helt målad i guld och dog, och James Bond hittade henne och blev skitarg. Typiskt James Bond!
 
Är det något jag verkligen gillar så är det människor från Finland som spelar in roliga musikvideos i skogen. Det första ni tänker är naturligtvis The Black Satans med deras gamla hitdänga The Mutilation Of Christ. Den har vi säkert postat tidigare. Här är den:
 
 
MEN, gott folk, nu har den fått sällskap! Kom över denna pärla på shitXfaced (kolla länklistan döööh) och jag skulle vilja påstå att den är genialisk. Videon är måhända rolig, men det är en otroligt ballin' Arkiv X-sampling och väldigt snygg produktion. Finska är ett bra språk för rap, vi får ge dem det. Sen att det är snyggt paketerat är bara ett plus i kanten! EY SHUNO går i god för detta:
 
 
/NORDSTAN

I'd rather dance with you than talk with you

Erik har HELT missuppfattat min inställning till dans. Dans kan vara MYCKET intressant. Men dans är en krydda. Dans är som curry. Gott i små doser i grytor, men att sleva i curry som det är blir inte alls särskilt trevligt. Det betyder i klartext att dans är kul att titta på i rätt kontext. Som krydda i uppträdande (som t.ex det med Rye Rye som Erik hänvisade till, som förövrigt var en rätt kass spelning) så kan det var mycket viktig beståndsdel, men så fort man plockar bort kontexten så faller det platt. De timmar som jag suttit och wordfeudat mig igenom när flickvännen vill se So You Think You Can Dance? är timmar som föralltid är borta. Klump i magen.
 
Hur BRA man dansar är helt ointressant, och jag skulle vilja återknyta till Eriks inlägg om Rocky, som verkligen inte är den bästa rapparen, tekniskt sett, men som ändå är en av de artister som snurrar flitigast här hemma. Jag kräver mer av livet! Jag har så fruktansvärt svårt att uppskatta ett hantverk, det måste finnas något mer. Att måla en porträttlik tavla i perfektion är ointressant. Lika ointressant är det att lyssna på världens snabbaste rappare om det inte finns något annat än denna USP. Precis lika ointressant är det att titta på någon som framför Hallelujah akustiskt i en Idol-audition. Det är själlöst. Poänglöst. Det är ett hantverk som vilket annat, och Black Swan-bruden hade lika gärna kunnat vara en pilot eller snickare, det var ju att hon var en crazy motherfucker som var behållningen i filmen.
 
Om jag är otydlig; KONTEXTEN är allt. Hantverket är ointressant. Hur många timmar någon lagt ner av sitt liv är ointressant. Precis samma grej kan jag känna inför skådespelare som hyllas för att de gått ner extremt mycket i vikt, eller om de skall spela mongo. Att de gör en roll trovärdig är väl det ABSOLUT minsta jag kan begära som åskådare? Och då är det väl helt irrelevant ifall vad de gjort 6 månader innan filmen spelade in? 
 
Sen kan ju en dålig skådespelare, liksom en dålig dansare fungera i rätt kontext. Ni kanske minns denna pärla?
 
 
Case Closed. / Adam Nordstan

Wiz Flair

 
/ ERIK FLAIR

Take Notice

DJ Soko har svängt ihop en smarrig marängswiss med glass, grädde, chokladsås och Guilty Simpson. 42 minuter av GS-bangers, mixat av DJ Soko, även känd som en del av trion The Left (vidare bestående av Journalist 103 och Apollo Brown) som jag hoppas ska släppa en uppföljare till 2010 års Gasmask, ett av det årets bästa hiphopalbum. Take Notice, som mixen kallas, kan streamas och laddas ned härifrån. Heja heja!
 
 
/ ERIK FLAIR

Mr. Parker feat. Shi Wisdom

MUSIK FÖR DITT KALAS! Från Kardinal Offishall x Nottz RAW-tapet Allow Me To Re-Introduce Myself som får varje regndroppande själ att borsta av sig och dra på mungiporna. Videon därtill är sockersöt. Gillar du låten gillar du tapet och det hittar du här. Heja heja!
 
 
Boop-boop-boop-boop-boop-boop-boop!
 
/ ERIK FLAIR

Quelle Chris & Denmark Vessey

På senare tid har herrarna Quelle Chris och Denmark Vessey stormat i bloggosfären (jag hatar mig själv för att jag just använde det ordet), de är från Detroit och de gör fet musik. Tillsammans har de sedan ca 2006 haft gruppen Crown Nation (mer om det här och här) men det är nog för sig själva som de gjort störst väsen. Själv har jag blivit varskodd om deras talanger i samband med Danny Brown's skivor The Hybrid och XXX, som de båda producerat för. Denmark Vessey producerade Nowhere 2 Go från The Hybrid och Quelle Chris producerade Greatest Rapper Ever, Re-Up, Guitar Solo, White Stripes och Drinks On Me från The Hybrid samt Monopoly och EWNESW från XXX - samtliga bangers av rang. Danny Brown hade aldrig kunnat blivit stor utan sitt öra för beats, så det är väl en kvalitetsstämpel om något.
 
I fortsättningen är ögonen om möjligt än mer fixerade på Detroit. Lite som:
 
 
I vilket fall, i dagarna släppte Denmark Vessey ett mixtape som samlar det han släppt det senaste året eller så, under namnet I'd Rather Be Making Bread. Det kan man streama här på EYSHUNO och köpa för ynka 8$. Det är fett så det förslår!
 
 
 
 
Quelle Chris släppte sin senaste skiva i slutet på förra året, Shotgun and Sleek Rifle. Den gick oss förbi här på EYSHUNO, men som vanligt är det bättre sent än aldrig. Skivan kan streamas nedan, köpas här (för 10$) eller lyssnas på via spotify. Heja heja för fan!
 
 
 
Symbolic (BasquiaT) feat. Denmark Vessey
 
 
Det här borde ha varit med i förra veckans Detta Händer i Detroit-inlägg, men det kan ju lika gärna stå för sig självt.
 
 
/ ERIK FLAIR

Speed of Sound Chopped & Screwed

Trappadon, från Trappmusik, som jag skrev lite om i förra veckan, har stilat ihop en video att ackompanjera sin hackade och skruvade tolkning av G-Side's Speed of Sound. Det är ett rymdepos utblickande från den Telluskretsande Internationella Rymdstationen, ISS, den som Christer Fuglesang besökte senast 2009.
 
Jag vill passa på att tillägga att de som har en aversion mot kapad och skruvad musik i normala fall förmodligen ändå skulle ha stor behållning av Trappadon's G-Side-projekt. Block Beattaz mjuka och behagliga produktioner gör sig väldigt bra Slowed & Throwed, men Trappadon visar också att han bemästrar tekniken. Det finns ett otal tråkiga exempel på misslyckade försök till Chop & Screw. Det här är riktigt fett och det fordrar varken syrup sippin' eller pill poppin' för att kunna uppskattas.
 
 
 
 
/ ERIK FLAIR

Sea Punk Funk

En personlig favorit sedan några månader tillbaka, Isaiah Toothtaker, jobbar hårdare än någon annan och hans mamma. Sedan mitten av maj har han nu släppt tre mixtapes, korta men koncisa, med en självsäker säregen stil. Samtliga mixtapes kan laddas ner från EY SHUNO: TOOTHY WAVY med Max B och Hood Internet, Rob Zombie med Rapewolf och Harry Fraud och Sea Punk Funk, i sin helhet producerad av Sixtoo aka. Prison Garde. Heja heja!
 
 
 
Their reputations proceed them. Isaiah Toothtaker: head rapper of the Machina Muerte crew, convicted multiple felon who’s earned his telling surname many times over, and tattoo baron of Tucson, Arizona— arguably America’s last standing Wild West. And Prison Garde: once known as Sixtoo, who turned the hip-hop underground on its head with Sebutones, plus solo records for Anticon and Ninja Tune, before leaving his old moniker behind for a life lived in the shadows of Halifax, Nova Scotia—a city that is, in fact, no longer a city. These two outlaw types otherwise separated by 3400 miles of dry land have come together to create Sea Punk Funk, your new favorite mixtape and a bizarrely summery collision of G- funk notions, electro boogie dreams, chillwave echoes and semi-melodic raps about upping the crime rate and (bummer) getting bloodstains on one’s nice clothes. Imagine a land where the Warriors gangs are recast as neon-dripped Lisa Frank animals locked in an Apache Line break-battle to the death. Where Devin the Dude and Twin Shadow growl menacingly, facing the pointy ends of each other’s switch blade. Where the tensely rattling guitar line on “Labyrinth” and the Puff Daddy shout-out on the Western Tink- featuring “We Can’t Miss,” make perfect sense alongside the top-down So Cal funk of “L.A. Nights” (with Murs) and the rolling Castlevania crunk of closer “Cardboard Coffin.” Imagine, yes, and listen. But absorb with care.

This isn’t your reality.
This is Isaiah Toothtaker and Sixtoo.
This is Sea Punk Funk.
”You can’t stay here, you’ll be consumed.”
 
Saxat från Machina Muerte. Free Max B.
 
/ ERIK FLAIR

Detta händer i Detroit

Detroit har länge varit ett nav i amerikansk musik, likaså har staden spelat en fundamental roll i hiphopens historia, som grogrund för några av de allra största artisterna och producenterna. Det kommer än idag massa spännande saker från Detroit och jag tänkte showcase'a ett axplock av det här.
 
House Shoes

House Shoes är en klassisk hiphopfigur i Detroit, även om han numer är bosatt i Los Angeles sedan några år tillbaka. Det kanske är tacksamt på grund av kontakter han lyckats knyta där, för när han således släppte sitt album Let It Go i juni så var det späckat med grymma artister, i huvudsak från Detroit förstås, men också Chali2na, Nottz, Co$$, MED, Roc Marciano, Oh No och Alchemist. House Shoes produktioner har en egen prägel och han försöker inte låta contemporary för sakens skull. Han gör sin grej, väl förankrat i de rötter som närt honom. Jag gillar det jävligt mycket. Let It Go finns på spotify.
 
Time feat. Big Tone
 
 
Castles feat. Jimetta Rose
 
 
Sweet feat. Danny Brown
 
 
Danny Brown
 
Danny Brown är, som ingen som läser EY SHUNO missat, en av mina absoluta favoritMC's. Inte bara för hans hysteriska, komiska sida, utan för mångsidigheten i de flow- och textstilar han lärt sig behärska till perfektion. Få rappare är så ombytliga som Danny Brown och det imponerar.
 
Hans grej sedan han släppte förra årets dundermixtape XXX har varit att göra gästinhopp på andra artisters projekt, vilket är ett ganska vettigt sätt att bredda sin fanbase på. Inte minst därför att han konsekvent (med något undantag?) dödar alla han hamnar på samma låt som. Få saker ser jag så mycket fram emot som som en ny fullängdare av Danny Brown. Damn!
 
En av de senaste grejerna han gjorde var Molly Ringwald, i samarbete med MPC-dräparen Araabmuzik.
 
Molly Ringwald
 
 
Danny Brown var också delaktig på Alchemist's senaste skiva Russian Roulette. Skivan är överlag lätt att uppskatta eftersom Alchemist har kommit till en nivå där han får experimentera och göra den musik som han för stunden är mest intresserad av. Russian Roulette finns på spotify.
 
Flight School feat. Danny Brown & ScHoolboy Q
 
 
Boldy James
 
Boldy James, ansvarig för ett annat mixtape som hamnade i toppen bland de som släpptes förra året, Trappers Alley, har jobbat med olika producenter på sina projekt, men allra närmast med sin kusin, Chuck Inglish (Cool Kids). Nästa projekt som väntar på att släppas är ett ännu obetitlat samarbete med Alchemist, som de två gjorde i samband med att Boldy var i Los Angeles för att jobba med Russian Roulette, som alltså även han återfanns på. Projektet var från början tänkt att bli ett mixtape, men nyligen fick Boldy ett kontrakt med Alchemist skivbolag Decon om att släppa skivan officiellt. Jag vill tolka det som att vad skivan än kommer att kallas, så kommer den smälla jävligt högt. Heja heja!
 
Den senaste videon som Boldy James släppte var till Miss Jones från hans senaste mixtape Consignment, som tyvärr kändes lite slappt. Det kan iofs bero på att det jämförs med Trappers Alley, en hög nivå som är svår att nå två gånger i rad.
 
Miss Jones
 
 
Fatt Father
 
Jag kom först i riktig kontakt med Fatt Father i samband med Random Axe. Bättre sent än aldrig, för därifrån hängde jag på när han nu i veckan släppte sitt senaste album Fatherhood, som i mitt tycke är ett litet mästerverk. Fatt Father har tillsammans med producenten Chanes byggt en skiva som är enhetlig och allsidig på samma gång. Chanes produktion lämnar inte mycket att önska då den ackompanjerar Fatt Fathers tunga flow perfekt, hur han än byter stilar och samtalsämnen. Fatt Father har en tydlig fot i Detroits råa hardcorehiphop i samband med sitt engagemang i hiphopkollektivet Fatt Killahz och några låtar präglas av det i form av rå, blodtörstande hiphop. Några låtar är också ett showcase över Fatt Fathers förmåga och stil, vilket är riktigt najs. Den röda tråden för skivan är dock, som titeln avslöjar, faderskap, och allt vad det handlar om. För Fatt Father är faderskap the ultimate grind, hans första prioritet. Som han rappar i refrängen på titelspåret: "Fatherhood ain't a part time gig, it's a reason to do whatever just to feed your kids/ Any season through any weather I'll take that trip, if it comes down to it I'll take that bid." Ämnet är jävligt på riktigt för honom och det känns. Han är aldrig rädd för att vara ärlig och återkommande blottar han sig själv, sina djupaste tankar och den enorma kärlek han tycks hysa för sina barn. Det är hardcore, men det är samtidigt oerhört vackert. Fatherhood kommer förmodligen inte gå till historien som en av 2012 års bästa skivor. Inte för att den inte förtjänar det, utan för att Fatt Father inte är känd nog. Så är det ofta, men en av de många saker vi kan tacka internet för är att man kan hitta pärlor i smutsen som man inte skulle kunnat annars. Thank You Based Internet God.
 
Gästar på skivan gör inga mindre än Invy, Fat Killahz, King Gordy, Seven the General, Phat Kat, Guilty Simpson, Sean Price, Roc Marciano, Marvwon, Miz Korona, Moe Dirdee och Monica Blaire. Fatherhood finns på spotify. Jag tror inte att mina ord kan göra den här otroligt feta skiten rättvisa. EDUCATE YOURSELF!
 
I'm The Father
 
 
I ain't a doctor, lawyer or a mobster/
I smoke a lil' ganja, listen to Black Opera/
 
The Black Opera
 
The Black Opera, den mystiska "hiphoprörelsen" som förra året släppte den stenhårda Entermission, blev väldigt nyligen signat för skivkontrakt av ett av mina favoritskivbolag, Mello Music Group, som i övrigt förknippas med inga mindre än Apollo Brown, DTMD, Oddisee, yU, The Left, Has-Lo, Boog Brown, Georgie Anne Muldrow, för att nämna några. Den senaste videon från Entermission släpptes i dagarna och är väldigt snygg. Gillar man låten bör man kolla in Entermission, som givetvis också finns på spotify.
Vad som härnäst väntar från The Black Opera återstår att se, men förutsättningarna för att det ska bli bra har blivit ännu bättre än tidigare i och med att de hamnat i Mello Music Groups goda händer.
 
The Magician
 
 
/ ERIK FLAIR

Splash! Festival 2012 - P1XXX

Hur och vad vi upplevde på Splash! Festival i Gräfenhainichen, Tyskland, finns numera att läsa på kingsizemagazine.se. Heja heja, det känns häftigare än hockeybilder -94. Vi tog många bilder där eftersom vi förunnades presspass, och ett urval publiceras här på Ey Shuno. Kom ihåg, Ey Shuno is for the children!
 
ADAM NORDSTAN PRESSPASSAR UT DEN. SCHWIP SCHWAP 4 LYFE!
 
 
BREAKING PÅ TYSKA.
 
 
ENBENT BREAKING PÅ TYSKA.
 
 
NAS.
 
 
CAMPING PÅ TYSKA.
 
 
DE LA SOUL.
 
 
DANNY BROWN.
 
 
BIG K.R.I.T.
 
 
BIG K.R.I.T. - Cool to be Southern.
 
 
DILATED PEOPLES.
 
 
MAC MEEZY.
 
 
WIZ KHALEEZY.
 
 
PUBLIK PÅ TYSKA.
 
 
PYROTEKNIK PÅ TYSKA.
 
 
STRANDHÄNG.
 
 
ERIK FLAIR SUPERMARKTAR UT DEN.
 
 
ADAM NORDSTAN & YXMÖRDARN.
 
 
ERIK FLAIR NJUTER TILL FULLO AV BREAKDANCE!
 
 
/ ERIK FLAIR & ADAM NORDSTAN

EY SHUNO KOMMER IKAPP! ELLER NÅT...

Det är dags för vardag igen, äntligen. Det är nästan en månad sedan ADAM NORDSTAN eller jag la upp nåt på EY SHUNO, och så kan vi ju inte ha det. Det har hänt en del sedan senaste uppdateringen. Vi har varit på Splash i Tyskland och det var dunder. Jag har lyssnat öronen blodiga på Meyhem Laurenovich' Respect the fly shit, som verkligen träffade mitt i prick vad gäller det jag älskar med hiphop. Riktigt grimey. Första videon från RTFS släpptes nyligen och ser ut så här:
 
 
 
Ka släppte video till Grief Pedigree's Up Against Goliath och är nu två låtar kort från att ha visualiserat hela sitt album, vilket måste vara ganska unikt. Ka/Roc Marci är vad jag vill se mer än något annat just nu (Action Bronson har jag redan givit upp på).
 
 
Tree, som roddade ett annat av mina favoritmixtapes detta år (Sunday School) droppade video till en av de bästa låtarna som han inte producerat själv - B.E.S.T.
 
 
Första videon från Nacho Picasso/Blue Sky Black Death-tapet Exalted droppade - The God's Don't Favor You. Videon är inte lika skarp som de brukar, men låten (och tapet) är fet så det förslår.
 
 
Roc Marci släpper videos väldigt sällan, men när han gör det gör han det bra (Emeralds t.ex.). Här till The Purist-producerade Change.
 
 
Vi skrev ett litet festivalreportage om Splash som publiceras på kingsize magazine i dagarna. Bilder från festivalen lägger vi upp här på EY SHUNO. Heja heja! ;)
 
/ERIK FLAIR

Life is Good

Tillbaka från Splash, tillbaka från Tyskland. Mer att vänta på eyshuno. Välkommen åter. Heja heja!
 
 
Rap Jack Dempsey. Matte Black Bentley. Så jävla fet är han.
 
/ERIK FLAIR

A & E Recenserar Masta Ace På Kingsize

Heja heja! Vår vän och tillika musikredaktör på Kingsize Magazine, Alexander Kihlström drar i påtar och fixar så att vår recension av Masta Ace-konserten på Yaki-Da förra onsdagen hamnar på Kingsize Magazines hemsida. Vi är mycket glada och stolta! Recensionen finner du här.



/E

Splash 2012

Nu är listan för årets Splash Festival i Ferropolis, Tyskland komplett för min del. Det tillkommer säkert en del till, men för mig är det nu spikat.

Eller vad sägs om A$AP Rocky, A-Trak, Action Bronson & Statik Selektah, Big K.R.I.T., De La Soul, MF Doom, Mac Miller, Major Lazer, Nas och Wiz Khalifa?



Det blir som ljus.

/E

Ey Shuno! Podcast #01

Ey Shuno's första podcast släpptes igår och redan idag är vi i farten att göra nästa! Vi mår nog båda lite dåligt från igår, så det kan bli hur som helst!

Heja heja!



Ladda ner Ey Shuno! Podcast här!


/ A & E

EYSHUNO PODCAST: Första Podden!!!!!!



TANKA FÖRSTA AVSNITTET AV EY SHUNO! PODCAST HÄR !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


/A & E

"Suck my dragon balls bitch, call me Goku"



Säga vad man vill om MGK, men snubben kan rappa snabbt. På Ey Shuno är vi inga Haterz, förutom AM, så det är klart vi gillar när det går bra för Clevelands egna Emil i Lönneberga som nyligen blivit signad av Diddy/Puffy/SWAG eller vad mannen som helst vill kolla på Scarface 50 gånger om dagen nu vill kalla sig. Man kan ladda ner nya mixtapet  Rage Pack HÄR och på det finns några guldkorn och roliga samplingar, bland annat på Bloody Beetroots och Steve Aokis dänga "Warp 1.9".

Annars går vi på promenader och lyssnar på Patti Smith's "Just Kids" uppläst av Marika Lagercrantz. Störde mig som fan på hennes torra röst i början, blev törstig bara av att lyssna, men det fungerar nu, trots att hon inte kan uttala Coney Island. Intressant bok, rekomenderas. Kan ibland bli lite mycket ingående beskrivningar, Pattan lämna inga detaljer, jag skitver väl i hennes jävla klänningar och vad hon käkade till lunch. Men fina skildringar överlag.

That's right bitch, nu tipsar vi om litteratur!

/A

/M


I Fall To Pieces







/E

Tidigare inlägg
RSS 2.0