Colors

En av mina favoriter från förra året, mixtapet som blev ett album, L.A. Riot av Thurz, har prytts med ännu en video, den här gången till Colors. Videon är kreativ och mycket väl genomförd, och borde kunna rikta fler blickar mot en MC som får oförtjänt lite uppmärksamhet i relation till nivån dopeness som dope-o-metern uppmäter. L.A. Riot finns på itunes, spotify eller i en av internets tjyvgömmor. Den är värd att lägga vantarna på oavsett tillvägagångssätt, ty den spelas med fördel många gånger om. Jag har t.ex. tidigare hävdat att en av förra årets hårdaste låtar kommer från nämnda skiva, nämligen Riot, som gästas av en särdeles hungrig Black Thought. Den kan man youtuba, om man vill.
 
 
On another note startade Kingsize igår en ny spotify-serie, där olika folks kommer lägga upp playlists varje vecka "med aktuella låtar och gamla godingar, såväl svensk som internationell musik i urval". Detta uppmärksammar vi här på EY SHUNO eftersom satsningen startas av Kingsize' musikredaktör, hiphopkonnässören tillika vår kära kamrat Alexander Kihlström aka. Kontrast aka. Lil' Babs aka. @Banksmansion. Spotifylistan hittar du här. Abow!
 
/ ERIK FLAIR

TRÖTT PÅ EN NY NIVÅ

SÅ JÄVLA TRÖTT trodde jag inte att man kunde vara. Resultatet av en koffeinstinn natt där jag sov väldigt lite samt introduktion på nytt jobb. Jag kommer bli ett tekniskt geni.
 
Idag så kom jag och tänka på Lars Frederiksen, gitarristen från Rancid som gett dåliga tatueringar ett ansikte. Jag var aldrig något stort fan av rancid under mina punkår, men däremot så gillade jag hans sidprojekt Lars Frederiksen and The Bastards. De gjorde en cover på den gamla Billy Bragg-låten To Have And Have Not. Den är förjävla fin. Ful video, men skojig.
 
 
Är det en punkblogg? jA FÖR DET ÄR DET NU! kÖFT!
 
 
/ADAM NORDSTAN DITT SATANS HORBARN

Stompin

Överkonsumtion av kodein och cannabis gör inte underverk för kreativ produktivitet, det är Z-Ro ett levande bevis på. Som jag förstått har han taggat ner på drogandet sedan ett tag tillbaka och förhoppningsvis betyder det att en av de bästa rösterna i hiphop är på väg tillbaka på allvar. Seriöst, Z-Ro är ensam i sitt slag, om han så hade önskat så hade han varit större än R-Kelly. Jag misstänker dock att han är nöjd med att sitta i sin studio i Houston och misstänksamt blänga genom persiennerna.
 
Här är en video med halvnakna tjejer på motorcyklar, skakande rumpor i slowmotion, en liten alligator (ish) och ett inslag av pimpbuskis. Helt klart värt att kolla på minst en gång.
 
 
/ ERIK FLAIR

LYNCHWAVE

Både jag och Adam Nordstan gillar David Lynch väldigt mycket. Ingen TV-serie har i dags dato någonting på Twin Peaks och Blue Velvet är en av mina favoritfilmer någonsin. David Lynch var före sin tid i många avseenden, men det är först med Spetälsk instrumentalprojekt LYNCHWAVE som jag inser att David Lynch också var en pionär med att vara based. Musiken är tydligt inspirerad av Lynchestetik men går i fotspåren av kontemporär cloud-rap/based musik, kanske det främst är Clams som mina tankar förs till, utan att därmed säga att det är likadant. LYNCHWAVE ska nog lyssnas på med neddragna gardiner, eller i en mörk barrskog, men det är egentligen inte självklart. Jag hade förmånen att höra Clams på en arena-PA vid några tillfällen i sommar och det var helt överväldigande. Jag tror att detta skulle vara rätt jävla mäktigt på samma sätt.
 
Det är väldigt smart att föra samman Lynch med denna typ av musik, det är två i grunden olika känslovärldar som perfekt smälter samman, det är inte alldeles märkligt att ingen tänkt tanken förut, men samtidigt känns det som ett klockrent giftermål. Det vore spännande att se ifall någon som är värdig vågar ge sig på att rappa över det, det har potential att bli riktigt jävla grymt om det har respekt för och håller sig inom ramarna. Det återstår att se, men LYNCHWAVE står utmärkt allena.
 
LYNCHWAVE är gratis och kan tankas nedan.
 
 
 
Blow
 
 
/ ERIK FLAIR

The Idea of Beautiful

Bars, beats and life, Rapsody släpper sitt mycket efterlängtade debutalbum and the crowd goes wild! Hiphop är min främsta ventil i livet vilket kan vara av godo, då det inspirerar och lyfter upp mig, och av ondo, då jag använder det som eskapism när verkligheten stundtals blir för mörk. Det finns förvisso värre, mer destruktiva saker att förlora sig i, så det är nog lugnt. Rapsody är en av mina favorit-mc's sedan några år tillbaka, med en riktig kärlek för hiphop, ett ömsint kännande av sina rötter och en märkvärdig förmåga att sätta ord på tankar. Missförstå mig inte - Rapsody kan rappa stjärten av de flesta och visar också prov på det, gång på gång. Till det kommer att Rapsody har förmånen att spotta på produktioner från några av de främsta, i form av 9th Wonder, Khrysis, AMP, Eric G, etc. På tidigare mixtapes har uppbackning på mikrofonen kommit från alla möjliga håll och The Idea of Beautiful är inte heller berövat av det, med features från bl.a. Ab-Soul, Raheem Devaughn, Childish Gambino, Big Remo, Mac Miller, The Cool Kids, BJ The Chicago, etc.
 
Det är roligt att det släpp som uppmärksammas mest idag är det taffliga Lord$ Never Worry. När Lord$ Never Worry är bortglömt om några år, tillsammans med hela A$AP MOB, kommer Rapsody stå kvar och The Idea of Beautiful ses tillbaka som ett av de starkare släppen 2012. Men det kan vi prata om då.
 
Ladda ner deluxeversionen av The Idea of Beautiful på djbooth.net för ynka 70:-. Är du osäker på min pålitlighet kan du också streama albumet där.
 
 
Believe Me
 
 
Kind of Love feat. Nomsa Mazwali
 
 
/ ERIK FLAIR

I'm From Texas

Okej, så Trae Tha Truth bestämmer sig för att göra en låt med vad han kallar Texas All-Stars och så går han och gör det här. Back-and-forths mellan Z-Ro och Trae på första versen, vilket är en nostalgitripp till när de var oslagbara som ABN. Detta blir tätt följt av Paul Wall som fortfarande har det skönaste flowet i världen och Slim Thug som inte kan låta dålig om han så skulle försöka och slutligen en slick-talkin Kirko Bangz och den mesta gästversaren Bun B, som endast skulle kunna låta bättre med Pimp C vid sin sida. Söderns sound har blivit så mainstream i USA att alla andra följer efter och försöker härma, men ingen - INGEN - kan göra det så här. Det här är inte ens nära det bästa någon av dem gjort individuellt, ändå dödar de all konkurrens. Videon är också najs, bara att de låter K-Rino göra en cameo säger väl allt? Inte? Det säger mig en del i alla fall. Jag ser fram emot en 45 minuters remix av låten med resten av Texas.
 
 
/ ERIK FLAIR

R.A.P. Music

Adam Nordstan uppmärksammade mig på Killer Mike's senaste släpp, R.A.P. Music, när det släpptes för några månader sedan, något jag är oerhört tacksam för. Skivan är en av de bästa jag hört på flera år (i starkast möjliga konkurrens); Killer Mike fyller på allvar den plats som Ice Cube lämnade efter The Predator. Skivan är späckad med politisk rå medvetenhet, utan att försöka behaga på bekostnad av ärlighet, hans fantastiska förmåga att utan synlig ansträngning berätta historier (vilket kanske är den svåraste konsten vad rap beträffar), förstås också göddig, provocerande country-ass shit och till råga på allt över magnifika produktioner, signerat El-P. El-P kommer till Sverige tillsammans bland andra Despot, mannen bakom årets fetaste gästvers, på låten Pan Seared Tilapia från Meyhem Lauren's Respect The Fly Shit. Om jag får höra den versen live i år är mitt liv komplett. Seriöst, jag kan dö nöjd då.
 
Åter till ämnet, det är förstås inte nog att bara lyssna och förundras över R.A.P. Music's storslagenhet - beskåda också de videos som släppts hittills, ty de står starka som konstverk för sig själva. Jävlar alltså, de ställer en standard som alla andra borde försöka förhålla sig till hädanefter.
 
Big Beast
 
 
Untitled
 
 
Heja heja!
 
/ ERIK FLAIR

EEVIL STÖÖ X KOKSUKOO / KUMME KUOLLAAN / FUCK VIVALDI

Uppdaterade bannern lite på bloggen, tänkte att lite guld har ingen dött av! Förutom ho bruden i goldfinger (?) som blev helt målad i guld och dog, och James Bond hittade henne och blev skitarg. Typiskt James Bond!
 
Är det något jag verkligen gillar så är det människor från Finland som spelar in roliga musikvideos i skogen. Det första ni tänker är naturligtvis The Black Satans med deras gamla hitdänga The Mutilation Of Christ. Den har vi säkert postat tidigare. Här är den:
 
 
MEN, gott folk, nu har den fått sällskap! Kom över denna pärla på shitXfaced (kolla länklistan döööh) och jag skulle vilja påstå att den är genialisk. Videon är måhända rolig, men det är en otroligt ballin' Arkiv X-sampling och väldigt snygg produktion. Finska är ett bra språk för rap, vi får ge dem det. Sen att det är snyggt paketerat är bara ett plus i kanten! EY SHUNO går i god för detta:
 
 
/NORDSTAN

FreeOfStyle Mixtape

DJ Sav One och DJ Dilemma mixar skiten ur ett gäng klassiska och några mindre kända freestyles från några av 90-talets främsta MC's, gratis för det goda, höga nöjets skull. Jag älskar de råa, mörka beatsen som alla rockade över när det begav sig. Hardcore rap i 90-talets New York är än idag oöverträffat.
 
 
FreeOfStyle kan laddas ner upphackat på 35 spår eller i ett smooth 1-spårformat. Streama nedan, vettja!
 
 
 
"There are two types of freestyle. There’s an old-school freestyle that’s basically rhymes that you’ve written that may not have anything to do with any subject or that goes all over the place. Then there’s freestyle where you come off the top of the head." - Kool Moe Dee, There's a God on the Mic.
 
/ ERIK FLAIR


I'd rather dance with you than talk with you

Erik har HELT missuppfattat min inställning till dans. Dans kan vara MYCKET intressant. Men dans är en krydda. Dans är som curry. Gott i små doser i grytor, men att sleva i curry som det är blir inte alls särskilt trevligt. Det betyder i klartext att dans är kul att titta på i rätt kontext. Som krydda i uppträdande (som t.ex det med Rye Rye som Erik hänvisade till, som förövrigt var en rätt kass spelning) så kan det var mycket viktig beståndsdel, men så fort man plockar bort kontexten så faller det platt. De timmar som jag suttit och wordfeudat mig igenom när flickvännen vill se So You Think You Can Dance? är timmar som föralltid är borta. Klump i magen.
 
Hur BRA man dansar är helt ointressant, och jag skulle vilja återknyta till Eriks inlägg om Rocky, som verkligen inte är den bästa rapparen, tekniskt sett, men som ändå är en av de artister som snurrar flitigast här hemma. Jag kräver mer av livet! Jag har så fruktansvärt svårt att uppskatta ett hantverk, det måste finnas något mer. Att måla en porträttlik tavla i perfektion är ointressant. Lika ointressant är det att lyssna på världens snabbaste rappare om det inte finns något annat än denna USP. Precis lika ointressant är det att titta på någon som framför Hallelujah akustiskt i en Idol-audition. Det är själlöst. Poänglöst. Det är ett hantverk som vilket annat, och Black Swan-bruden hade lika gärna kunnat vara en pilot eller snickare, det var ju att hon var en crazy motherfucker som var behållningen i filmen.
 
Om jag är otydlig; KONTEXTEN är allt. Hantverket är ointressant. Hur många timmar någon lagt ner av sitt liv är ointressant. Precis samma grej kan jag känna inför skådespelare som hyllas för att de gått ner extremt mycket i vikt, eller om de skall spela mongo. Att de gör en roll trovärdig är väl det ABSOLUT minsta jag kan begära som åskådare? Och då är det väl helt irrelevant ifall vad de gjort 6 månader innan filmen spelade in? 
 
Sen kan ju en dålig skådespelare, liksom en dålig dansare fungera i rätt kontext. Ni kanske minns denna pärla?
 
 
Case Closed. / Adam Nordstan

Main Attrakionz Shit

Ny skit från Main Attrakionz och Mondre M.A.N. Jääävla gött är det. Är hookad som metmaskar sedan ett drygt år tillbaka. Den grönögda banditen sa Get off the bandwagon, men jag kan fan inte.
 
Main Attrakionz - Tag Champz Bundle

Beats av based rang från bl.a. Ryan Hemsworth, Friendzone, AHYVE, YS och Squadda Bambaclot himself. Ruskigt fett. Albumet streamas gratis men kostar för närvarande 20$. Den du!
 
 
 
Mondre M.A.N. & Nem270 (Mondre 270) - Rhythm & Zone
 
Alla beats av Nem270 och skiten är helt gratis.
 
 
 
 
/ ERIK FLAIR

LIVING EVERY DREAM

Medan vi ändå är inne på estetik så tipsade, återigen, @Spetalsk om denna video från Antwon, en artist som fram tills nu gått mig obemärkt förbi. Videon/låten finns på hans album End of Earth som kom för dryga två veckor sedan. Den här videon nostalgitrippar tillbaka till tidig 90-talsestetik med sina pastellfärgade dansare, åkningar under palmer, neontexter och VHS-filter, och den gör det med en fingertoppskänsla som ger sällan skådad autenticitet. Fuck me för att jag just skrev det där, men så är det litegrann. Jävla sommarsoundtrack är vad det är. Adam Nordstan må hata på dans, men jag tycker att det tillför så otroligt jävla mycket och jag hoppas innerligt att dansare kommer tillbaka in a major way. Så minns jag t.ex. när Rye-Rye spelade på Way Out West för några år sedan. Hennes dansare är badass och deras medverkan höjde min upplevelse av spelningen rejält. Framöver kommer EY SHUNO täcka några av de bästa hiphopvideorna med fet dans. Heja heja!
 
 
 
 
Den här skiten blir inte sämre av att Antwon är en sjujävla bra rappare. Fyfan alltså.
 
/ ERIK FLAIR

Purple Kisses

Lyckades se A$AP Rocky två gånger i sommar. Det hade blivit en tredje om jag gått till VKM en halvtimme tidigare och sett när han körde tillsammans med araabMUZIK på way out west. Just det, jag missade den skiten för att titta på OFWGKTA's pissdåliga spelning (ja det var wow's fel, but still).
 
I vilket fall, jag gillar Rocky väldigt mycket, men inte för att han är den bästa rapparen, utan huvudsakligen för hans estetik. Det blir t.ex. tydligt i videon till Purple Kisses som hamnar på A$AP Mob's Lord$ Never Worry, som kommer i slutet på månaden. Det är 80-talsnivå på den här skiten, så äckligt jävla snyggt och så perfekt ackompanjerat till den trippiga låten - @Spetalsk sa det bäst: "Rocky hasn't put out something this good since last summer."
 
 
/ ERIK FLAIR

Born King N.Y.

Näst sista videon innan alla låtar från Ka's instaklassiker Grief Pedigree blivit visualiserade. Kvar i ledet - Iron Age med Roc Marciano. Buga dig.
 
 
/ ERIK FLAIR

Wiz Flair

 
/ ERIK FLAIR

BUGG'N (TNGHT COVER)

Way Out West borde ha bokat BADBADNOTGOOD.
 
 
/ ERIK FLAIR

Villains In My Circle

Nacho Picasso x Blue Sky Black Death. "Inne-i-studion-framträdande" låter lika dumt på svenska som på engelska. Exalted - checka check!
 
 
/ ERIK FLAIR

Take Notice

DJ Soko har svängt ihop en smarrig marängswiss med glass, grädde, chokladsås och Guilty Simpson. 42 minuter av GS-bangers, mixat av DJ Soko, även känd som en del av trion The Left (vidare bestående av Journalist 103 och Apollo Brown) som jag hoppas ska släppa en uppföljare till 2010 års Gasmask, ett av det årets bästa hiphopalbum. Take Notice, som mixen kallas, kan streamas och laddas ned härifrån. Heja heja!
 
 
/ ERIK FLAIR

Riff Raff's stilinfluenser / Break Away

Brytburken har gjort ett lysande span på Riff Raff och de stilar som influerat honom mest. Brytburken gör detta briljant och detta förtjänar att uppmärksammas.
 
Riff Raff är kanske den mest färgstarka artisten som är aktuell just nu. Tänk om Way Out West kunde ha bokat honom istället för Common?
 
Här är Break Away, hans senaste i raden av försök att sjunga. Det är riktigt najs, även om Time fortfarande är favoriten.
 
 
/ ERIK FLAIR

Mr. Parker feat. Shi Wisdom

MUSIK FÖR DITT KALAS! Från Kardinal Offishall x Nottz RAW-tapet Allow Me To Re-Introduce Myself som får varje regndroppande själ att borsta av sig och dra på mungiporna. Videon därtill är sockersöt. Gillar du låten gillar du tapet och det hittar du här. Heja heja!
 
 
Boop-boop-boop-boop-boop-boop-boop!
 
/ ERIK FLAIR

Quelle Chris & Denmark Vessey

På senare tid har herrarna Quelle Chris och Denmark Vessey stormat i bloggosfären (jag hatar mig själv för att jag just använde det ordet), de är från Detroit och de gör fet musik. Tillsammans har de sedan ca 2006 haft gruppen Crown Nation (mer om det här och här) men det är nog för sig själva som de gjort störst väsen. Själv har jag blivit varskodd om deras talanger i samband med Danny Brown's skivor The Hybrid och XXX, som de båda producerat för. Denmark Vessey producerade Nowhere 2 Go från The Hybrid och Quelle Chris producerade Greatest Rapper Ever, Re-Up, Guitar Solo, White Stripes och Drinks On Me från The Hybrid samt Monopoly och EWNESW från XXX - samtliga bangers av rang. Danny Brown hade aldrig kunnat blivit stor utan sitt öra för beats, så det är väl en kvalitetsstämpel om något.
 
I fortsättningen är ögonen om möjligt än mer fixerade på Detroit. Lite som:
 
 
I vilket fall, i dagarna släppte Denmark Vessey ett mixtape som samlar det han släppt det senaste året eller så, under namnet I'd Rather Be Making Bread. Det kan man streama här på EYSHUNO och köpa för ynka 8$. Det är fett så det förslår!
 
 
 
 
Quelle Chris släppte sin senaste skiva i slutet på förra året, Shotgun and Sleek Rifle. Den gick oss förbi här på EYSHUNO, men som vanligt är det bättre sent än aldrig. Skivan kan streamas nedan, köpas här (för 10$) eller lyssnas på via spotify. Heja heja för fan!
 
 
 
Symbolic (BasquiaT) feat. Denmark Vessey
 
 
Det här borde ha varit med i förra veckans Detta Händer i Detroit-inlägg, men det kan ju lika gärna stå för sig självt.
 
 
/ ERIK FLAIR

Dopeness 3

Hiphop har på senare år mått bra i Sverige. Det har fått större uppmärksamhet i media, men det är ointressant - det intressanta är att fler människor idag lyssnar på hiphop och att fler människor skapar hiphop och gör det på olika sätt. Idag, till skillnad från det första trevande årtiondet för svensk hiphop, är mallarnas gränser för vad man kan/får göra mer eller mindre utsuddade. Av just den anledningen kan svensk hiphop idag låta på många olika sätt, och i mångfalden finns möjlighet för fler att ta kulturen till sig. Det tycker jag är vackert.
 
 
Dopeness 3 är fortsättningen på det samlingskoncept som Cosmic Music Group tog fram för lite mer än ett år sedan, den här gången i nära samarbete med Kingsize Magazine och deras musikredaktör Alexander Kihlström. Man kan läsa på deras hemsida mer i detalj vad skivan innehåller. Skivan finns på spotify och det känns som en vettig distributionskanal för det här typen av projekt. Dopeness 3 är alltså ett slags showcase över hiphopmusik som finns i Sverige idag - givetvis inte all musik, men det kanske är underförstått. Allt material är exklusivt för skivan och det är en balanserad blandning av stilar, känslor, flow, beats, koncept, idéer, osv. Tanken är inte att alla ska gilla allt, men för den som i allmänhet gillar hiphop finns det garanterat en hel del som passar den individuella smaken. Oavsett om man gillar allt eller inte kan man nog ändå säga att Dopeness 3 ger en känsla av att det händer mycket i svensk hiphop och att det är väldigt spännande. Några personliga favoriter på skivan hittar jag i Frihetsorkestern & KC's Daydream, Östblockarns Hon är för, Limiters Se men inte röra, Queff & Mächys Tappat kontroll, Severe Beats & Dominique Larue's You Can't Stop Me och Ozone Fukkaz Wasuh! Lyssna igenom och se vad du gillar!
 
 
/ ERIK FLAIR

RSS 2.0